Etikettarkiv: poddradio

Svensk radiosommar

Sommartid och radiotid. Lyssnar på Klas Östergren och ”Den sista cigaretten”, romanens clue är ett konstnärligt lustmord på Den döende dandyn. Den gode Östergren kan sin samtida konstscen och tar mig med in i en något makaber scen som jag sällan kommer att glömma…

Att den inte finns som poddradio antar jag har med ersättning att göra. Men som tur är går det att streama överallt – nästan.

Radioföljetongen | Sveriges Radio.

Annonser

Svensk radiosommar

Sommartid och radiotid. Lyssnar på Klas Östergren och ”Den sista cigaretten”, romanens clue är ett konstnärligt lustmord på Den döende dandyn. Den gode Östergren kan sin samtida konstscen och tar mig med in i en något makaber scen som jag sällan kommer att glömma…

Att den inte finns som poddradio antar jag har med ersättning att göra. Men som tur är går det att streama överallt – nästan.

Radioföljetongen | Sveriges Radio.

OBS om det omedvetna

OBS
Samhällsprogrammet OBS är P 1 i ett nötskal. Ett tankeväckande program med aktuella kommentarer och analyser. Lite akademiskt, lite väl skrivet och lite högtravande. Men det är exakt vad jag behöver ibland för att gnugga knölarna med lite som det heter på nysvenska – input.
I dagens – 19 okt 2009 – upplaga frågar sig Ulf Karl Olov Nilsson, poet och psykolog, (en fullständigt oslagbar kombination) – ”Vad skulle livet vara utan det omedvetna? Skulle ett fullständigt medvetet liv vara transparent, rationellt, utan hemligheter?” Han gör det i form av en lång dikt som finns på OBS webbsida att läsa, men lyssna hellre på Det omedvetslösa livet. (Tyvärr bara som webbradio – inte poddversion.) Här några utdrag ur dikten :

Husläkaren har väl ingenting med husockupationerna att göra. Vad är det du insinuerar?

Och brinnande bilar i Biskopsgården har självklart ingenting med prinsens motorsportintresse att göra. Varför skulle det ha det?

Och kriget mot terrorismen har givetvis ingenting att göra med de tre första bokstäverna i namnet Usama bin Laden. Sjävklart inte.

Ibland är ju en cigarr bara en flirtig presidents lite småberusade infall. Dessutom var det där längesen.

PODD

Om P1s förträffliga PODDradio
Tillbaka från resa i Kina har jag ägnat en del tid åt att uppdatera mig på missade mediainslag och händelser. En utmärkt källa att utforska är radions P1 och deras poddradio sida. Där kan man bland mycket annat lyssna på årets sommarpratare.


Som Marie-Louise Ekman. Hennes blandning av minnen och tankar kring teater, makt, konstnärskap och identitet är mycket tänkvärda. Inte minst i en tid när meningen med den fria kulturen ifrågasätts på många håll – från de nyliberala ”är du inte lönsam så byt yrke” till de romantiska ”är du inte beredd att offra högerhanden, varför ägna dig åt konst”.
Hon avslutar sitt program med att berätta en historia hämtad ur Salvador Dalis dagbok, under sin tid på konstskola lovade han fördubbla allt hans kamrater gav honom. Alla insåg att detta var en chans att bättra på sin ekonomi och Salvador blev fattigare och fattigare för varje dag. Tills någon konstaterade att ”Ingen kan vara så dum att dom skänker bort pengar, det måste finnas en dold agenda, han måste skapat en annan form av vinst i sitt huvud.”
Detta är en en tänkvärd omskrivning av den relation konsten kan ha till livet och våra erfarenheter. Som tillträdande chef för nationalscenen Dramaten kan man läsa Ekmans undertext som att denna underfinansierade institution minsann aldrig skulle sluta producera teater för att man blir fattigare för varje år (i reella pengar ). Eller …
Hursomhelst. Jag berikar ofta min tid vid datorn och på gymmet eller på väg till uppdrag med att lyssna på poddradio, i mina lurar när jag vill och har tid. Tack för det – du icke-kommersiella, tillgängliga och public service tänkande P1!

ps. En annan anledning att lyssna på Marie-Louise Ekmans sommarprogram är för den alldeles sanna historien om hur svensk kvällspress flåsande ringer och väcker henne och vill ha kommentar om ryktena stämmer att hennes man Gösta Ekman har avlidit. En av dessa reportrar lär ha hävdat att OM det är sant måste VI = kvällstidningen få veta det först av alla. Personligen tackar jag mitt eget etiska sinne att jag i mitt yrkesliv undvikit att vara anställd på någon av dessa publikationer. ds