Etikettarkiv: media

#CharlieHebdo

En av mediareaktionerna på massakern på satirtidningen. Expressens chefredaktör Thomas Mattson skriver –

”I dag är Expressens förstasida tecknad. Gjord för hand som en hyllning till Expressens tidigare medarbetare – tecknaren Philippe Honoré. I går mördades han, nio kollegor på tidningen Charlie Hebdo och två poliser. De dog för att de försvarade pressfriheten.”

Många har kommenterat. Reagerat. Gått ut på Paris gator. Hedrat de mördade med tyst minut. Världen är med rätta upprörd. Social medier hasttaggen #CharlieHebdo sprids i allt större kretsar. Oavsett om man läst eller inte, uppskattar eller inte så är försvaret av satiren och det fria ordet i fokus. Se till att den kampen aldrig dör!

 

Urkopplad…

Lämnade in min smartfån på reparation igår – den laddade inte längre. Inser att jag på kort tid blivit helt beroende av att ständigt ha mitt mailflöde, twitterkonversationer och alla statusuppdateringar med mig överallt. Är det en god insikt ? Eller ? Hursomhelst kommer ni alla att se mindre av mig under de veckor fånen är urkopplad. Vi ses !
Facebook
. Twitter.

Medietänk- och länkar om 2012 och sociala medier

Uppdaterar mig på sociala medier trender genom att läsa svenska ”experter” och kommunikationsproffs. Det blir ett slags ”Vem är Vem” i medieutvecklingen och ”Vad är Vad” i relationen mellan dom som skapar innehåll och dom som distribuerar och kommersialiserar stoffet.

#journalistroll Genomtänkta reflektioner med både plus och minus kring hur de sociala medierna påverkar journalistiken: ”2012 – de journalistiska paradoxernas år av Anders Mildner i Medievärlden2012 blir året då det är viktigare än någonsin för journalisterna att identifiera vad som inte är journalistik.”

#tw Intressanta perspektiv – men måste alla kommunicera med alla? ”Twitter har skapat en ny medieelit” Journalisten.se
”Allt fler redaktioner uppmuntrar journalister att använda sociala medier i tjänsten. Men fallgroparna täcks inte alltid in av de redaktionella policierna. Brit Stakston, mediestrateg specialiserad på sociala medier, ser stora fördelar med utvecklingen, men också orosmoln. – Det finns en ny medieelit…”

#2012 Den sociala ”bubblan” växer – enligt Tobias Brandel i SvD. ”Över en miljard människor använder sociala medier enligt vissa uppskattningar. De kallas så, sociala, för att det är användarna själva som skapar innehållet i samspel med varandra.”

God journalistik av den ”gamla” skolan

Först ett erkännande – trots att jag i många sammanhang försvarat den klassiska skribenten med integritet, humanism och personlighet som eldstjärnor – har jag inte fördjupat mig i den engelske skribenten Christopher Hitchens texter. Nu när han avlidit efter en kamp mot en elak cancer, uppmärksammas hans skrivkonst på kultursidor världen över.
Han var en klassiskt skolad engelsk skribent som bosatte sig i USA, där verkade han som kolumnist och reporter på Vanity Fair. Flera av hans texter kan man läsa i sin helhet på det amerikanska magasinets hemsida – gratis. Det här är inga snabbt bloggade reflektioner eller twitterfraser på 140 tecken – det är långa väl researchade och personliga essäer. Ibland som i artikeln ”Believe me – it´s torture” utforskar han världen genom att utsätta sig själv för CIAs favorittortyr waterboarding. Läs !

Självupplevd vattentortyr av skribenten Christopher Hitchens


I en essä som utgår från den egyptiska revolten på Tahrirtorget utforskar han revolutionens estetik och moral på ett högst personligt sätt. Ett slags konverserade vitsighet, väl underbyggt och sylvasst i sina analyser och analogier. Här en ”one-liner” ur ”What I Don’t See at the Revolution”
— ”Mubarak asked to be thought of as a “father,” and found that “his” people wanted to be orphans.” http://vnty.fr/uvwJvZt

Kulturskribent – ett manifest för nätåldern

/ Jag hittade denna text när jag letade igenom mina dokument i mappen sökta jobb. Sökte en tjänst som adjunkt i journalistik vid högskolan tidigt 2011. Vilken skolan var har mindre betydelse, men den gav mig nya uppslag i en annan ansökan som jag skriver idag för att söka arbete på en kultursida i en stor morgontidning. /

Konsten att skriva är konsten att kommunicera. I botten måste det finnas en drivkraft, en vilja att förmedla idéer, tankar och kunskap. Om inte denna drivkraft genomsyrar texten, kommer ingen att engagera sig i skribentens formuleringar.
Kulturjournalistik och litterär gestaltning har en hel del gemensamt. Viljan att skapa ett samtal, att kommunicera. Men det finns samtidigt väsentliga skillnader, att skriva reflekterande i ett journalistiskt media är att delta i ett snabbt och ombytligt offentligt samtal; att skriva litterärt och gestaltande handlar om identifikation och om konsten att skapa en berättelse med ett liv som sträcker sig över dagsaktuella snabba tankar. För alla former av kreativt skrivande gäller att det i botten är ett hantverk, med regler och tradition att känna till, förhålla sig till, ta avstamp ifrån och skapa nytt.
Idag befinner sig skribenten mer än någon gång tidigare i ett socialt och medialt sammanhang som ständigt förändras och utvecklas, nätet har vidgat ramarna för hur en skribent når sina läsare med bloggtwitterflöden och facebooknätverk. Omvärlden och hantverket är på många sätt sammanflätade, liksom kunskap och personligt tyckande.

HANTVERK och KUNSKAP / I en roll som pedagog på de aktuella kurser xxxx ger inom området förKonst, kultur och kommunikation skulle jag förmedla grundläggande kunskap och förståelse om –

  • kulturjournalistik i papperseran och i den digitala eran
  • mediabranschens struktur och ägandeformer
  • metoder inom klassisk nyhetsjournalistik kontra grävjournalistik
  • kulturkritiken och kulturessäernas roll i det offentliga samtalet
  • villkor för nätpublicering, upphovsrätt och citaträtt

Inom kulturjournalistiken är bred kunskap och kvalitetskrav centrala, i dagens flöden av bloggskribenter och personligt tyckande är detta viktigt att poängtera. Medieklimatet utvecklas generellt sett mot en allt bredare och ytligare massunderhållning å ena sidan och en allt smalare, kulturellt sofistikerad nivå å andra sidan. Kulturjournalistikens roll i den breda dagspressen diskuteras livligt alltmedan den kvalificerade kritiken publiceras i en diger tidskriftsflora på papper och på nätet.
Expressens nytillträdda kulturredaktör Karin Olsson försvarar i en intervju kulturjournalistikens roll med orden – ”Ställningen som en kvalificerad arena för frisinnad debatt och kritik har inte försvagats i nätrevolutionens och pappersdepressionens tid. Vi försvarar oss, larmar och gör oss till.”
Den litterära gestaltningen är i mitt perspektiv sammanflätad med dramatiken och det filmiska berättandet. Ordet och den visuella bilden, poesin och det filmiska berättandet är alla konstnärliga exempel på gestaltning – att utveckla ett tema, en ide, en situation till narrativ berättelse är det centrala. Här skulle jag förmedla kunskap om –

  • Klassisk aristotelisk dramaturgi – modernistisk absurdism
  • Fiktionen som metod – identifikation och socialt perspektiv
  • Dramatikens metoder – Bertolt Brechts verfremdungseffekt kontra Lars Norens poetiska realism
  • Kreativt skrivande – tematiskt och personligt – självbiografiskt och psykologiskt

Förmågan att reflektera över och kritiskt granska egna och andras texter och visuella, dramatiska berättelser bör spela en central roll i det pedagogiska upplägget av kurser inom området. Att kunna gestalta en ide eller upplevelse i fiktiv form kräver både kunskap om hur andra använder verktygen och erfarenhet av att arbeta med eget material. Projektbaserade uppgifter varvat med gemensamma och individuella analyser är en grundmodell som kan formas och utvecklas vidare.
Skrivarkurser på folkhögskolor och kvällskurser är till stora delar inriktade på språkliga övningar, på högskola och universitetsnivå är reflektion och analys lika väsentliga som förmågan att gestalta.

Att kreativt arbeta med gestaltning kräver en förmåga att medvetet förhålla sig till både innehåll och form – ”Varje kameravinkel är ett ställningstagande” som regissören Jean-Luc Godard formulerade det i ett manifest han skrev under franska nya vågen på sextiotalet. En devis som än idag är relevant och överförbar på det skrivna ordet i alla dess former.

Den som inte omfamnar detta sista omkväde som kulturskribent är inte värd att lägga lästid på. Punkt.

Best of Schlager lanserades på Bokmässan

En antologi med texter ur rocktidningen Schlager har kommit ut, drygt trettio år efter tidningens födelse. Förlaget Reverb i Göteborg släppte den under årets Bokmässa och nu finns den ute i bokhandlarna. Jag är en av två redaktörer – tillsammans med Bengt Eriksson – som läst de första tre årens tidningar och valt artiklar. 

Vi har skrivit ett förord där vi ger en tidsbild, ett Sverige av år 1980 i punkens svallvågor. Långt före Palme-mordet, före Irak-krig och klimat- och globaliseringseffekter. Idylliskt, knappast, en vitalt och fyllt av energi. Här ett par citat ur min del av förordet.

”Så här i backspegeln kan man säga att timingen för en svensk rocktidning var perfekt. Punken hade vitaliserat rockmusiken, energin smittade av sig på alla delar av musik och hela kulturscenen. Det vibrerade av aktivitet i garagen och på musikfesterna, suget efter en svensk motsvarighet till engelska NME var stort. Bengt och jag hade rest tillsammans, gjort reportage om engelska Stiff on Tour och trampat runt i det nigerianska mörkret och väntat på en konsert med Fela Kuti. Konserten stoppades av polisen.

Som skribenter kändes vi oss hemma i det här nya suget. Vi ville göra en tidning som var så aktuell som möjligt, som var billig att trycka och passade in i tidningsställen och på löpsedlarna. Vi valde snart tabloidformatet – tryckpressarna var intrimmade på det formatet och tidningsdistributörerna likaså. Vi skulle finnas bland de andra kommersiella tidningarna. Fanzines och hemmatryck i all ära, de görs av fans för fans….

….Bredden i innehållet var absolut en del av styrkan, vi var inte navelskådande eller listrabblande. Vi hade medarbetare som – för att använda ett 2000-tals uttryck – filtrerade världen genom rockjournalistiska glasögon. Att revoltera mot fördomsfulla äldre generationer, att sprida engagemang för ideer man tror på och visa upp sitt såriga känsloliv – det är själen i denna attityd. Men det alternativa innehållet gav ”inte bröd på bordet”, varken då eller idag. Vi ville vara en rocktidning där kvalitet och nyfikenhet på alla musikaliska uttryck var ledord.”

”Best of Schlager – när den svenska rockjournalistiken föddes” ges ut av förlaget Reverb – går att beställa från hemsidan. REVERB.

MediaMassage – om Marshall McLuhans ideer i dagens digitala konstscen

Ett utdrag ur min introduktionen till projektet MediaMassage på Skånes konstförening, Malmö / Läs mera på www.skaneskonst.se 

Saxat ur Media (”Understanding media” eng titel) av Marshall McLuhan publicerad 1964
Boken innehåller mycket tankestoff kring teknik, media och relationerna med konsten – skapandet. Mycket är förbluffande aktuellt och intressant att reflektera kring i vår elektroniskt uppkopplade tid. En del av hans slutsatser är teknikfientliga och dystopiska samtidigt som hans analyser ger den där aha-insikten, självklarheter som kopplar samman våra möjligheter och behov av att kommunicera.

I kapitlet ”Hybridenergi – Farliga förbindelser” skriver McLuhan – ”…media skapar nya relationer inte bara mellan våra personliga sinnen, utan också media emellan. Radion ändrade tidningarnas nyhetstexter i lika hög grad som den ändrade filmbilden i stumfilmen. TV gav upphov till drastiska omläggningar inom radioprogrammen och i litteraturens sätt att skildra. Det är skalderna och konstnärerna som reagerar snabbast på nya media som radio och TV.”

McLuhan avslutar kapitlet med raderna – ”Korsningen eller mötet mellan två medier är ett moment av sanning och uppenbarelse ur vilket nya former föds…Ögonblicken när media möts är ögonblick av frihet och av lösgörelse från den trans och den domning som media annars bibringar våra sinnen.”

I det följande kapitlet ”Den ödesdigra skaparkraften” funderar McLuhan kring hur tekniken både är ett redskap för att sprida kunskap och insikt så bidrar den till passivisering och fragmentisering.

Motkraften till detta ser han som konstnärens roll i den moderna kulturen – ”Liksom högre utbildning inte längre är garnering och lyx utan en nödvändighet för produktionen och planläggningen i en elektricitetens tid, så är konstnären också oumbärlig när det gäller att gestalta, analysera och förstå livet i de former och strukturer som den nya elektriska tekniken skapar.”