#CharlieHebdo

En av mediareaktionerna på massakern på satirtidningen. Expressens chefredaktör Thomas Mattson skriver –

”I dag är Expressens förstasida tecknad. Gjord för hand som en hyllning till Expressens tidigare medarbetare – tecknaren Philippe Honoré. I går mördades han, nio kollegor på tidningen Charlie Hebdo och två poliser. De dog för att de försvarade pressfriheten.”

Många har kommenterat. Reagerat. Gått ut på Paris gator. Hedrat de mördade med tyst minut. Världen är med rätta upprörd. Social medier hasttaggen #CharlieHebdo sprids i allt större kretsar. Oavsett om man läst eller inte, uppskattar eller inte så är försvaret av satiren och det fria ordet i fokus. Se till att den kampen aldrig dör!

 

Jazzig och tidstrogen Gentlemen

Såg långtomlänge Klas Östergrens Gentlemen med mina närmaste igår kväll, Mikael Marcimain har återskapat den där kaleidoskopiska och lugubra stämningen från romanen in i minsta scenografiska detalj. Det är en skröna, en visuell fest men också en plocka russinen-ur-kakan-övning där Östergrens alter ego ”Klasa” dyker ned i Henry och Leo Morgans alltifrån glamourösa sextio- och sjuttiotalsliv med herrtidningsskandaler, finanshajar och brötiga Gärdesfestspelningar.

Men mest av allt fastnar jag för soundtracket av saxofonisten Jonas Kullhammar. Det svänger grymt tonsäkert i svartvita klanger från legendariska Montmartre scenen i Köpenhamn och en icke namngiven jazzklubb i Paris. För mig som insupit giganter som McCoy Tyner och Dexter Gordon på dessa rökiga, svettiga hak lyckas Kullhammar transportera mig tillbaka dit med sitt tenorspel i ”Ballad for Bill”, ”Copenhagen” och ”Danish Blow”.

Jonas Kullhammar samspelar med legendariske Bernt Rosengren och etablerade jazznamn som Goran Kajfes så det virvlar fram av referenser till den tidens jazzklanger; om ni vill ha mera inside-jazz referenser läs gärna recensionen av soundtracket i DigJazz. Och på ett alldeles självklart vis är tillbakablickarna till jazzscenerna fångade i svartvita toner.

Mer om Jonas Kullhammar och soundtracket på http://www.goteborgsfria.se/artikel/115962

 

 

 

Konst i HongKong och Xiamen

Kontrasterna mellan internationella Gagosian gallery med Jeff Koons och skulpturstaden ChongWu med anonyma hantverkare. Massmedia kitsch och mytologiska granitfigurer. Byggboomen och den expansiva stadskulturen är kanske det enda som är gemensamt – men också skiljer drastiskt nu när HongKongs oppositionella i Occupy-rörelsen har satt fokus på det demokratiska systemet.

LandArtWarhol_HK_webb
OccupyHK_webbSjälvklart räcker inte ett sexdagars besök i östra Kina och HongKong för att skapa sig en bild av den samtida konstscenen i Kina. Men några snabba nedslag ger ändå en bild av bredden och kontexten i konstlivet så här två år före invigningen av M+ som under Lars Nittves ledning kommer skapa en spegel av den kinesiska samtidskonsten.

Kulturlivet i HongKong är klart påverkat av stadens roll som finansmarknad, här har internationella Gagosian Gallery en filial i ett av stadens många vertikala kontorskomplex.

Jeff Koons ”Hulk Elvis”

Bell, Jeff Koons

Där visas ett urval av Jeff Koons ”Hulk Elvis” bronser, grällt bemålade i skinande polyeten är de en slags morfologiska bilder av amerikansk mainstream korsad med möter österländsk mystik. Men HongKong har också en vital alternativ scen med icke-kommersiella kulturhus med konstnärsateljeer och öppna visningar. Ett av dessa center heter Jockey Club Creative Arts Centre och är ett hyreshus som omvandlats till kulturhus med spontana väggutställningar av Occupy rörelsens affischkonst.

Posters

Att samtidskonsten kan utforska den kinesiska sociala och politiska omvälvningen visar den ambitiösa utställningen ”Conforming to Vicinity”University of HongKong där ett urval konstnärer förhåller sig till samtiden genom fyra närliggande regioner – Taiwan, Macao, Mainland China och HongKong. Det är konceptuellt och visuellt, sval videokonst möter Josef Beuys inspirerade kroppsliga upplevelser. Ett av verken är ”Intersection, Bloodlines” av Carol KWOK som genom associativa ord skapat en slags demokratiskt och associativt nätverk av bilder och växter.

HKU_Bloodlines_webb

Intersection, Bloodlines, Carol KWOK

I det kommersiella HongKong med sina vertikala shoppingmalls vill K11 Art Mall vara ett slags modernt DesignMekka. Våningarna är fyllda av internationella (icke-piratkopierade) märkesvaror och i den underjordiska delen som binder samman tunnelbanenätet utställningsrummet K11 Art foundation. Där vandrar man direkt in i koreanska Jeeyoung Lees fotografiska konstnärsskap med minituöst iscensatta miljöer som blir en slags drömska bilder av kulturella referenser och uttryck.

K11_JeeyoungLee_webb

My Chemical Romance, JeeYoung LEE

AllAreGuests_HKMA_webb

Out of Place, Leung Mee-ping

Längs vattnet på Kowloon sidan kan man vandra på Hong Kongs Walk of Fame, beundra Bruce Lee i brons som poserar för turisterna och vandra in på Modern Museum of Art, en koloss till byggnad som rymmer fyra våningar konst- och kulturhistoria. Denna dag fastnar jag i videoinstallationen ”Out of Place” av HongKong konstnären Leung Mee-ping som bokstavligen följer stadsbor på drift i de urbana landskapen i asiatiska storstäder. Bland dem en indisk helig ko i Varanasi.

Skillnaden mellan internationella HongKong och Xiamen med sina 3.5 milj invånare är stor, staden är en myllrande och snabbväxande distriktsmetropol med inhemsk turism byggd kring holländsk koloniarv. Det märks också i konstlivet där stadens University Art Collage är delaktiga i CEAC, Chinese European Art Center ett icke-kommersiellt galleri initierat av holländska Ineke Gudmundsson för 15 år sedan. Idag är CEAC etablerat och visar samtida kinesisk och internationell konst som en del i ett aktivt residence program.

CEAC_Xiamen_MeiyaLin_webb

Til the end of the intertwined cloud (videostill) Meiya Lin på CEAC, Xiamen

Två timmars bilväg längs kusten ligger skulpturstaden ChongWu med hundratals hantverksfabriker där sekelgammal kunskap om stenhuggeri och gravyr hålls levande. En stad där granitdammet ligger tätt och mytologiska karaktärer från östa asiens kulturer står på parad. Milt sagt fascinerande! Här arbetar man fram Åsa Maria Bengtssons offentliga verk ”Rolling Carpet” som kommer att skeppas till Trondheim våren 2015, en böljande matta i svart granit.

Xiamen_RollingCarpets_web

”Rolling Carpet” under produktion i ChongWu, Xiamen

 

Thore Soneson / 2014 12 09

Konsttankar fredag 24 okt

Att bo i Malmö har en mängd goda sidor – en av dem är Köpenhamn. En konststad 20 minuter bort. Tar tåget över Sundet denna fredag och hamnar med den förarlösa metron på Kongens Nytorv, en byggarbetsplats som kantas av konst, opera, kommers och hotell och bankkomplex.

Keren Cytter

Siren av Keren Cytter

Siktar mot Charlottenborg Kunsthal som levt upp till en myllrande scen för samtida konst under Jacob Fabricius, tidigare chef för Malmö konsthall. Här fastnar jag länge framför Keren Cytters video performance projektioner och skärmar – http://www.kunsthalcharlottenborg.dk/exhibition/view/124 – ett fascinerande myller av intima, provokativa och bitvis groteska filmer som påminner om Andy Warhols Factory-underground period och den tidige Fassbinders teater/film verk. Här lyfts våldsmetaforik, genderpolicies o samtidens sökande efter mening fram i teatraliskt klaustrofobiska akter. Mycket starkt och mycket sevärt!

DSC_0987

En annan sida av konstsamtiden visas på Staten Museum for Kunst där Elmgreen & Dragset i storformat visar ”Biography” – en stor iscensättning av installationer med det monumentala gråa betonghuskomplexet ”The One and The Many” där vi får en slags peep-show i samtidens myller av livsstilar. http://www.smk.dk/besoeg-museet/udstillinger/biography/introduktion-til-biography/. För alla oss som sett delar av duons installationer tidigare är det som att åter besöka en kafkaliknande och surrealistisk spegelbild av vår västerländska värld i verket ”Powerless structures” som visats i delar på Malmö konsthall och här kompletterats med flera nya tablåer i en iskallt belyst korridorvärld. Sällan ser man sin samtid så naket upplyst!

Wim Wenders - ur filmen "ONE WHO SET FORTH - WIM WENDERS´ EARLY YEARS"

Wim Wenders – ur filmen ”ONE WHO SET FORTH – WIM WENDERS´ EARLY YEARS”

Efter denna mentala istid är det en befrielse att glida in i Wim Wenders fotografiska och filmiska universum. På Kunstforeningen GlStrand – http://glstrand.dk/udstillinger_aktuel.htm – visas delar av hans fotografiska svit ”Places, strange and quiet” med filmiska bilder från hans resor. En utomhusbio i Palermo, ett gathörn i Butte Montana, en serie strålskadade fotografier från Fukushima. http://www.wendersimages.com/ausstellungen/placesstrangeandquiet_copenhagen.php?lang=en  Jag sätter mig ned i biografen och ser delar av ett biografiskt intervjuporträtt av Wim Wenders – ONE WHO SET FORTH – WIM WENDERS´ EARLY YEARS, 2007, 100 MIN. av MARCEL WHEN. Där möter jag hans blick och hans tankar kring sina filmiska resor, mycket handlar om de tidigare svartvita filmerna med ”Im lauf der Zeit” som en pärla i filmhistoriens best-of kartotek. Wims eftertänksamma och filosofiska tankar kring den manliga ensamheten lyfts fint fram av sambo och livskamrat fotografen Donata Wenders. En filmisk pärla för alla oss som följt Wenders under hans karriär! Värt sina 100 minuter!

NAKED EGG

ETT KOLLEKTIVT FILMPROJEKT

Ett pilotprojekt initierat av Åsa Maria Bengtsson där jag tillsammans med sex andra nordiska konstnärer utforskar alternativa sätt att skapa filmiska berättelser och att byta erfarenheter av filmiskt arbete; med manus, filmning, klippning osv. Under några månader 2014 skrev vi manus på distans, träffades för en workshop och inspelningsvecka och har sedan redigerat resultatet i en skissform som vi planerar att arbeta vidare med.

agg_org_web
Den 7-9de november 2014 arrangerar vi en öppen ”work-in-progress” visning på Skånes konstförening i Malmö där vi kan möta publik och få respons och inspiration att ta processen vidare. Deltagande konstnärer är Åsa Maria Bengtsson (SE), Johanna Schartau (SE), Jeanette Land Schou (DK), Peter Land (DK), Anne Marthe Duvi (NO), Göran Green (SE) och Thore Soneson (SE). Ett videoprogram med urval av deltagarnas video och filmverk kommer också att visas under helgen.

Att göra film är ofta en kollektiv process men i det här fallet är den ännu mer kollektiv med tanke på att vi är sju regissörer/manusskrivare. Vi inledde med att fritt inspireras av begreppet CUL-DE-SAC och metoden vi startade med var ”vika-gubbe” principen. Ett filmexperiment där vi skriver ”manus” under ett gemensamt tema och efter principen ”vika gubbe”. Förste man/kvinna skriver en scen, nästa person får se det hon/han skrivit och fortsätter. Följande person får endast se det den förre skrev osv. Processen liknar leken som vi nog alla lekt som barn men då med teckning som medium. Varje scen kan vara från en till fem minuter. Dessa klipps sedan ihop till en film. Vi använder oss av varandra som deltagare i de olika scenerna, vi är konstnärer, skribenter, performancekonstnärer, några av oss har skådespelarerfarenhet som vi kompletterar med två inbjudna skådespelare.

INSPIRATIONSKÄLLOR

CUL-DE-SAC betyder återvändsgränd (ordagrant ”baksidan av påsen” på franska) och är även en brittisk film från 1966, regisserad av Roman Polanski som i sin tur inspirerades av Samuel Becketts teaterpjäs ”I väntan på Godot”.

 

Nätberoende _ jag ?

Några av mina närmaste undrar ibland varför jag är så aktiv på Facebook och Twitter. Och sporadiskt på andra sociala flöden som Instagram. Jag svarar oftast att det är som att delta i ett samtal – i en workshop, på en middag, på krogen eller på tåget. Såklart beror nivå och ämnen på vilket sammanhang man befinner sig i – i den fysiska eller i den digitala verkligheten. Mitt andra svar är att jag aldrig tidigare under mitt liv som journalist och kulturskapare kunnat delat i ett sådant idé- åsikt- och kunskapsflöde som jag kan idag.

Social medier blir vad vi gör dem till, en banal sanning i en tid när allt fler är allt mer medvetna om vilken roll man som aktiv på nätet har i åsiktsbildning och spridning. Gränsen mellan att tala för sina egna åsikter och att representera – läs sprida – någon annans politiska, strategiska eller ekonomiska intressen är flytande och alltmer luddig.

Credit- Anonymous 9000 (Creative Commons BY)

På Twitter och på Facebook kan man alltid utforska vem som är vem genom att följa flöden, #taggar eller väntrådar. Jag kan välja att följa @carlbildt, @gudschy och @jsjostedt utan att för den skull välja deras politiska åsikter. Ofiltrerat och oredigerat. Om jag orienterar mig politiskt genom traditionella nyhetsmedier får jag alltid en redigerad version. Det är en demokratisk tillgång att kunna få orden direkt från källan. Samtidigt är mediernas samlade kunskap och kritiska granskning en demokratisk rättighet.

Mest tid lägger jag som de flesta vet på att följa olika medier inom kulturvärlden, läsa kultursidor och reportage och länka till dom jag tycker är läsvärda av en eller annan anledning. Jag är inte ensam om detta, tvärtom. En av de stora tillgångarna på nätet är att kunna hitta artiklar, reportage, essäer och kunskap i alla de former. Okända specialkunniga bloggare och magasin blandat med välkända etablerade nobelpristagare, sida vid sida. Det är som så många sagt – ett världsbibliotek där mängder av kunskap och upplevelser finns att ta del av.

Bakom alla dessa positiva ord om nätets förträfflighet finns en mängd nackdelar, allt från övervakning till kommersiell registrering av mailadresser och kontonamn. Allt från spam och olaglig fildelning. Från barnpornografi till politisk åsiktsregistrering. Med all denna kunskap verkar det finnas följer en outsinlig källa till utmaningar för de som vill knäcka koder, sprida propaganda, länsa bankkonton osv. Nätet har utvecklat i princip samma brottslighet som finns i den reella världen. Styrorganen och kontrollen av nätet är ett ständigt diskussionsämne och skall så vara. Våra fria demokratiska rättigheter måste respekteras på nätet på samma sätt som i rättsstaten.

Samtidigt skapar nätet ett beroende; ett pågående brusande flöde som drar in mig med magnetisk styrka. Det pågår ständigt, det uppdateras ständigt, det vilar aldrig. Alltid har någon vän på Facebook upplevt eller delat något, någon nyhetskälla på Twitter länkar senaste nyhetsflashen från något hörn av världen. Magnetiskt.

Nätberoende _ Javisst !

Portugisisk samtidskonst – snabbtecknade intryck

Museu Coleçao Berardo

Museu Coleçao Berardo / Foto © Thore Soneson

Att vandra runt på Lissabons konstinstutioner under några dagars besök är som att dyka ned i den västerländska samtidskonsten – här finns en utmärkt samling 1900tal på Museu Coleçao Berardo med allt från Warhol, Fahlström och Man Ray till AiWeiWei. Installerat i en imposant sandstensbunker vid kajen i yttre delarna av Lissabon som påminner om öststatsarkitektur. Märklig upplevelse.

Carla Filipe

Carla Filipe / Foto © Thore Soneson

Vägg i vägg med de internationella storheterna visas en arkeologisk expose och minnesresa i portugisisk modernt samhällsbygge; Carla Filipe har i installationen ”da cauda à cabeça” (google översatt till ”från huvud till svans”) samlat fönster, uniformer, dokument och filmer som tillsammans visar fragment av en kulturepok. Det är en slags dokumentarism som inte hyllar men väl lyfter fram järnvägens estetik i en minnesspegel med brända kakel, fackförenings standarer och inte minst journalfilmer där rallare bygger det moderna Portugal.

Botanica_Vasco Araújo

Vasco Araújo ”Botanica” / Foto © Thore Soneson

Inne i de trånga Barrio Alto gatorna stiger jag ned i en annan konstvärld, eller snarare, får portugisisk kolonialhistoria serverad som samtidskonst. I bordscollage med fotografiska dokument riktar Vasco Araújo en elegant och vass kritik av exotismen som präglar århundraden av portugisisk kultur. Utställningen ”heter Botanica” och undertexten är tydlig; här finns en tydligt markerad distans till all nostalgi kring en passerad politisk storhetstid.

Det slår mig att historien är högst närvarande i båda utställningarna, en tillfällighet kanske men kan lika gärna vara ett tecken i konsttiden. I Portugal såväl som i andra västländer arbetar många konstnärer med att aktivt förhålla sig till det politiska och kulturella bagage som nu bubblar fram, när de sociala kontrakten på arbetsmarknaden krackelerar och den globala blicken vaknar för imperiernas verkliga historia – då syns det i konsten.

Snabbtecknat konstreportage / Thore Soneson

Carla Filipe http://en.museuberardo.pt/exhibitions/carla-filipe-da-cauda-cabeca?page=1
Vasco Araújo http://www.museuartecontemporanea.pt/en/programacao/Botanica