Kategoriarkiv: Mediedebatt

Nätberoende _ jag ?

Några av mina närmaste undrar ibland varför jag är så aktiv på Facebook och Twitter. Och sporadiskt på andra sociala flöden som Instagram. Jag svarar oftast att det är som att delta i ett samtal – i en workshop, på en middag, på krogen eller på tåget. Såklart beror nivå och ämnen på vilket sammanhang man befinner sig i – i den fysiska eller i den digitala verkligheten. Mitt andra svar är att jag aldrig tidigare under mitt liv som journalist och kulturskapare kunnat delat i ett sådant idé- åsikt- och kunskapsflöde som jag kan idag.

Social medier blir vad vi gör dem till, en banal sanning i en tid när allt fler är allt mer medvetna om vilken roll man som aktiv på nätet har i åsiktsbildning och spridning. Gränsen mellan att tala för sina egna åsikter och att representera – läs sprida – någon annans politiska, strategiska eller ekonomiska intressen är flytande och alltmer luddig.

Credit- Anonymous 9000 (Creative Commons BY)

På Twitter och på Facebook kan man alltid utforska vem som är vem genom att följa flöden, #taggar eller väntrådar. Jag kan välja att följa @carlbildt, @gudschy och @jsjostedt utan att för den skull välja deras politiska åsikter. Ofiltrerat och oredigerat. Om jag orienterar mig politiskt genom traditionella nyhetsmedier får jag alltid en redigerad version. Det är en demokratisk tillgång att kunna få orden direkt från källan. Samtidigt är mediernas samlade kunskap och kritiska granskning en demokratisk rättighet.

Mest tid lägger jag som de flesta vet på att följa olika medier inom kulturvärlden, läsa kultursidor och reportage och länka till dom jag tycker är läsvärda av en eller annan anledning. Jag är inte ensam om detta, tvärtom. En av de stora tillgångarna på nätet är att kunna hitta artiklar, reportage, essäer och kunskap i alla de former. Okända specialkunniga bloggare och magasin blandat med välkända etablerade nobelpristagare, sida vid sida. Det är som så många sagt – ett världsbibliotek där mängder av kunskap och upplevelser finns att ta del av.

Bakom alla dessa positiva ord om nätets förträfflighet finns en mängd nackdelar, allt från övervakning till kommersiell registrering av mailadresser och kontonamn. Allt från spam och olaglig fildelning. Från barnpornografi till politisk åsiktsregistrering. Med all denna kunskap verkar det finnas följer en outsinlig källa till utmaningar för de som vill knäcka koder, sprida propaganda, länsa bankkonton osv. Nätet har utvecklat i princip samma brottslighet som finns i den reella världen. Styrorganen och kontrollen av nätet är ett ständigt diskussionsämne och skall så vara. Våra fria demokratiska rättigheter måste respekteras på nätet på samma sätt som i rättsstaten.

Samtidigt skapar nätet ett beroende; ett pågående brusande flöde som drar in mig med magnetisk styrka. Det pågår ständigt, det uppdateras ständigt, det vilar aldrig. Alltid har någon vän på Facebook upplevt eller delat något, någon nyhetskälla på Twitter länkar senaste nyhetsflashen från något hörn av världen. Magnetiskt.

Nätberoende _ Javisst !

Annonser

Om indignation i medierna – #tårtgate och #malmöpolisen

Ingen har väl undgått debatten om Makonde Lindes tårta – hans performance har vandrat runt i medierna över hela världen – rasistiskt eller inte ?! I en ny svt-satsning, dokusåpan ”Malmöpolisen”, får ett polisbefäl försvara uttryck om ”ape-jävlar” oemotsagd – rasistiskt eller inte ?!

Indignationen över det tårtverket är stor och många gånger väldigt affekterad och kraftfull. Sociala medier som twitter – #tårtgate – spred filmklippet med svenska kulturministern som provsmakar tårtan över världen med blixtens hastighet. Att skära i en marsipanbrun kvinnokropp och höra konstnären skrika ut sin smärta har satt igång en flodvåg av kommentarer, för och emot, försvar för konstens intergritet och anklagelser om ytligt effektsökeri varvas. Några har skrivit tänkvärda inlägg – senast detta av tonsättaren Tebogo Monnakgotla”Afrosvenskarna devalverar ordet rasism”.

Indignationen över dokusåpan om ”Malmöpolisen” – #malmöpolisen – handlar om hur vårt publicservice företag SvT kan medverka till att sprida uppenbart rasistiska kommentarer från poliser i Malmö utan att samtidigt visa att de prickats och dömts internt. Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri kallar programmen ”…en våldsfantasi om Malmö som tjänar vissa politiska syften.”

Det första avsnittet av ”Malmöpolisen” är ett alldeles utmärkt exempel på hur man använder den sensationalism som ingår i dokusåpans arsenal. Spänningsladdande musik, täta närbilder, vittnesmål från de inblandade. Polisbefälet, en av dem som prickats, visas upp som en ”good guy” som tänker på sin familj mitt i den enligt honom själv ”livshotande” upprensning han försöker genomföra i Rosengård. En hjälte-saga.

Programmakarna använder dokusåpans identifikation och hata-älska empatiska dramaturgi väldigt effektivt och samtidigt aningslöst.

Mediedramaturgin i båda fallen handlar om medvetna konstnärliga grepp – något annat tror jag inte. Makonde Linde väljer en provokativ och laddad form för sin performance och skaparna av ”Malmöpolisen” underbygger stämplingen av Malmö och Rosengård som en hotfull ”gangsterstad”.

Indignationen och de starka orden är ett sundhetstecken i mediernas flöde, jag tror att sociala medierna skapar ett tryck på de etablerade medierna att fånga upp skeendet och känslorna, snabbare och rakare än tidigare! Men indignation måste sättas i ett sammanhang, det måste ges utrymme för kommentarer och engagemang. Av eftertanke och analys. Det saknas i en hel del av mediernas nyhetshetsande inslag.

media tankar | ett urval länkar under mars

Här några av de artiklar och tankar jag publicerat i mitt twitterflöde under mars 2012 – en del länkar kan bli inaktuella. Men då är det publicisterna som lagt om eller tagit bort. Inte jag som länkat fel.

En av månadens understreckare:
Rekommenderad lördagsläsning: ”Kärlekens och dödens invecklade kemi” | Under strecket | SvD

Bra sammanfattn av Helle Klein om bakåtsträvande c-politik. ”Det behövs ny energi i ekonomin” Dagens Arena

Aftonbladets flitigaste och vassaste twittrare:
@danielswedin Fler huvuden borde rulla i Saudiaaffären –

Malmörepen gav inga nya fakta – granska ist alla konkreta projekt som staden satsat på o resultaten? UG | SVT.se

bloggaren som alltid är lika läsvärd ! Idag om sensualism och vissa fotografers beröringsskräck. MickeBergPhoto

Om kulturens roll : Kulturministern undviker debatt om entreprenörsideologi o amatörism. ”Tystnadens strategi råder” | SvD

Skarpt av Rakel Chukri om kulturens roll – ”Konstnärer är inte politiker som ska erbjuda en quick fix”

Samlarobjekt ?! ”Ernst Billgren slickar kuvert åt Café Operas stamgäster” – Mynewsdesk

Engelska språkvitsigheter kan verkligen fånga intresset: A headline that sums up the state of things – ”Need Speed And Greed: We Are All Innovators Now”

Essential reading about life in the glamorous art lane! ”Damien Hirst and the great art market heist.”

A great discovery and mystery ! ”Did Vasari save a Da Vinci for us?”

På ”hemmarenan” Skånes konstförening (där jag är styrelsemedlem) händer det ofta att konsten tar nya former och vägar: presenterar ”Chronophone” – ”Ring dig själv i framtiden” av Unsworn Industries. :

Konstnärer ställer frågan – ”Är vår välfärd en Saab från 1982?” OSA till MEDEA/Dagens Välfärd

Thore Soneson /@thoson / https://www.facebook.com/thore.soneson / www.soneson.se

Medietänk- och länkar om 2012 och sociala medier

Uppdaterar mig på sociala medier trender genom att läsa svenska ”experter” och kommunikationsproffs. Det blir ett slags ”Vem är Vem” i medieutvecklingen och ”Vad är Vad” i relationen mellan dom som skapar innehåll och dom som distribuerar och kommersialiserar stoffet.

#journalistroll Genomtänkta reflektioner med både plus och minus kring hur de sociala medierna påverkar journalistiken: ”2012 – de journalistiska paradoxernas år av Anders Mildner i Medievärlden2012 blir året då det är viktigare än någonsin för journalisterna att identifiera vad som inte är journalistik.”

#tw Intressanta perspektiv – men måste alla kommunicera med alla? ”Twitter har skapat en ny medieelit” Journalisten.se
”Allt fler redaktioner uppmuntrar journalister att använda sociala medier i tjänsten. Men fallgroparna täcks inte alltid in av de redaktionella policierna. Brit Stakston, mediestrateg specialiserad på sociala medier, ser stora fördelar med utvecklingen, men också orosmoln. – Det finns en ny medieelit…”

#2012 Den sociala ”bubblan” växer – enligt Tobias Brandel i SvD. ”Över en miljard människor använder sociala medier enligt vissa uppskattningar. De kallas så, sociala, för att det är användarna själva som skapar innehållet i samspel med varandra.”

God journalistik av den ”gamla” skolan

Först ett erkännande – trots att jag i många sammanhang försvarat den klassiska skribenten med integritet, humanism och personlighet som eldstjärnor – har jag inte fördjupat mig i den engelske skribenten Christopher Hitchens texter. Nu när han avlidit efter en kamp mot en elak cancer, uppmärksammas hans skrivkonst på kultursidor världen över.
Han var en klassiskt skolad engelsk skribent som bosatte sig i USA, där verkade han som kolumnist och reporter på Vanity Fair. Flera av hans texter kan man läsa i sin helhet på det amerikanska magasinets hemsida – gratis. Det här är inga snabbt bloggade reflektioner eller twitterfraser på 140 tecken – det är långa väl researchade och personliga essäer. Ibland som i artikeln ”Believe me – it´s torture” utforskar han världen genom att utsätta sig själv för CIAs favorittortyr waterboarding. Läs !

Självupplevd vattentortyr av skribenten Christopher Hitchens


I en essä som utgår från den egyptiska revolten på Tahrirtorget utforskar han revolutionens estetik och moral på ett högst personligt sätt. Ett slags konverserade vitsighet, väl underbyggt och sylvasst i sina analyser och analogier. Här en ”one-liner” ur ”What I Don’t See at the Revolution”
— ”Mubarak asked to be thought of as a “father,” and found that “his” people wanted to be orphans.” http://vnty.fr/uvwJvZt

Citerat : Steve Jobs : Quotes

De här citaten är några av alla de minnesord till Apple grundaren som postats i sociala medier idag. Spara dem som en påminnelse om att världen kan förändras!/ These quotes from Apples founder circulates in social media this morning. Save as a reminder that the world still can change!

”Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers. The round pegs in the square holes. The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo. You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them. About the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward. And while some may see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do….” Steve Jobs

MediaMassage – om Marshall McLuhans ideer i dagens digitala konstscen

Ett utdrag ur min introduktionen till projektet MediaMassage på Skånes konstförening, Malmö / Läs mera på www.skaneskonst.se 

Saxat ur Media (”Understanding media” eng titel) av Marshall McLuhan publicerad 1964
Boken innehåller mycket tankestoff kring teknik, media och relationerna med konsten – skapandet. Mycket är förbluffande aktuellt och intressant att reflektera kring i vår elektroniskt uppkopplade tid. En del av hans slutsatser är teknikfientliga och dystopiska samtidigt som hans analyser ger den där aha-insikten, självklarheter som kopplar samman våra möjligheter och behov av att kommunicera.

I kapitlet ”Hybridenergi – Farliga förbindelser” skriver McLuhan – ”…media skapar nya relationer inte bara mellan våra personliga sinnen, utan också media emellan. Radion ändrade tidningarnas nyhetstexter i lika hög grad som den ändrade filmbilden i stumfilmen. TV gav upphov till drastiska omläggningar inom radioprogrammen och i litteraturens sätt att skildra. Det är skalderna och konstnärerna som reagerar snabbast på nya media som radio och TV.”

McLuhan avslutar kapitlet med raderna – ”Korsningen eller mötet mellan två medier är ett moment av sanning och uppenbarelse ur vilket nya former föds…Ögonblicken när media möts är ögonblick av frihet och av lösgörelse från den trans och den domning som media annars bibringar våra sinnen.”

I det följande kapitlet ”Den ödesdigra skaparkraften” funderar McLuhan kring hur tekniken både är ett redskap för att sprida kunskap och insikt så bidrar den till passivisering och fragmentisering.

Motkraften till detta ser han som konstnärens roll i den moderna kulturen – ”Liksom högre utbildning inte längre är garnering och lyx utan en nödvändighet för produktionen och planläggningen i en elektricitetens tid, så är konstnären också oumbärlig när det gäller att gestalta, analysera och förstå livet i de former och strukturer som den nya elektriska tekniken skapar.”