Kategoriarkiv: filmnyheter

Framtiden för svensk kvalitetsfilm – i hemmasoffan

Direktsänd Guldbaggegala i public service kanalen. Glitter och tacktal.  Allt glans på svensk film för en kväll.

Svensk filmkonst behöver klappa sig själv för bröstet och visa upp vad man kan. Guldbaggar är ett bevis på och ett tecken på väl genomfört filmiskt arbete. Det är god marknadsföring och en del av Svenska Filminstitutets uppdrag – att både stödja, uppmuntra, vara medfinansiärer och sprida svensk film.

Att ”Svinalängorna” lyckats dra storpublik och tränga igenom bruset på biograferna är en bedrift. Men ett starkt drama som bärs fram av en boksucce innebär inte att bra kvalitetsfilm har en given plats på biografen. Där råder snudd på monopolkultur, kvalitetsfilmen är satt på undantag i de flesta svenska städer där SF, Svensk filmindustri, styr utbudet.

Om denna väl kända situation skriver Gunnar Bergdahl, till vardags kulturredaktör på Helsingborgs Dagblad, i dagens Aftonbladet. Han kan mycket om villkoren för svensk film efter att bla att suttit i SFIs styrelse och varit en av de drivande bakom Göteborgs filmfestival.

Hans åsikter om filmklimatet samlas under den – ganska missvisande – rödfärgade parollrubriken Filmen till folket. För vad hans analys går ut på är att det inte finns någon filmpolitik, att det satsas miljoner i produktionsstöd till svensk lång- dokumentär- och kortfilm genom konsulenterna på SFI, men i de allra flesta fall visas filmerna för väldigt få och med väldig liten spridning. Vi betalar men ingen ser på. Vi bjuder producenterna på ett antal miljoner, men vi får sällan se resultatet!

Som brandfackla är hans inlägg välformulerat – och konstruktivt. Det siktar in sig på vilken filmpolitik vi skall ha och bristen på en sådan från kulturdepartmentet. Om nödvändigheten av att hitta alternativa former för distribution när den stora monopoldistributören SF sitter i de internationella bolagens knä och reserverar stora delar av sin kapacitet för kommersiella storproduktioner.

Svensk filmproduktion behöver alternativ och de finns i smådistributörer som Folkets Hus och Parker och Folkets Bio. De håller kvalitetspubliken under vingarna med ideella krafter och visningar.

Samtidigt är det ett stort teknikskifte på gång för filmkulturen. Allt fler av dagens unga filmmakare skapar innehåll för andra dukar än för de stora monumentala widescreendukarna på biografen. Rörliga bilder idag skapas för skärmen, för att se på laptops och på iPaddar. Vardagstittandet och kvalitetsfilmen ser publiken på hemmaduken. Astoria, Royal och Draken är festivaldukar, filmdukar för evenemang och stora kvalitetssatsningar.

Där ligger framtiden, svensk film måste se till att skapa digitala biofönster på nätet med streamat innehåll, på DVD distribution. Rikta resurserna och stödet mot de platser där publiken finns. På nätet. På det viset är rubriken ”Filmen till folket” korrekt – filmpolitiken måste riktas mot de arenor och de fönster där publiken finns. I hemmasoffan.

Ge filmen tillbaka till folket | Film & TV | Kultur | Aftonbladet.

Annonser

Filmyrken på vita duken – polis polis och åter polis

Intressant och ett tecken på svensk films tillstånd, eller… En analys som den tidskriften FLM publicerat om vilka yrken som syns mest på svenska filmduken avslöjar att det vanligaste yrket är polis (13,6%) och journalist(6,8%). Knappast förvånande med alla Wallanderrullar och Millenium-trilogin.

Det är en vid första läsningen roande statistisk som redaktören för FLM Jonas Holmberg ställt samman, men kikar man närmre börjar jag undra vad man egentligen får fram. En avbild av Sverige anno 2010? Analysmakaren vill gärna se det så och jämför med en lista på vanligaste yrken där sjuksköterskor toppar. På tio-i-topp listan finns läkare med, men inte fotfolket som sköter vården.

Men analysen bygger på en i mina ögon provocerande tanke – att svenska verkligheten bokstavligt skulle avspeglas på bioduken. Att filmmakare och producenter skulle följa ett slags upplevelse index – skapa filmer utifrån målgruppers intresse av att se sig själva speglas på duken. Alternativt skapa drömbilder av det målgruppen saknar.

Om svensk film anno 2010 skulle bygga på den sortens kritierier skulle det nog se ännu fattigare ut på kvalitetsfilm med konstnärliga ambitioner än vad det gör. Jag menar Ruben Östlunds filmer eller Roy Anderssons, bygger de på en analys av verklighetens yrkesval? Självklart inte.

Men Jonas Holmberg gör betydligt mer intressanta analyser än denna i sin artikel, den tittar i själva verket mer på HUR karaktärerna på film upplever sin verklighet, hur de skildras. Han skriver i en passus : Men filmpoliserna, som brinner för sina arbetsuppgifter till den grad att de struntar i familjeliv, övertidsersättning och säkerhetsföreskrifter för att klara av jobbet, är en otypisk yrkeskår. Desto fler rollfigurer är alienerade löntagare som verkar ha svårt att bry sig.”

Och det är här en riktigt intressant analys kikar fram – svensk film som en dystopisk bild av tillståndet i arbetslinjens Sverige. Här fyller FLM ett tomrum i svensk filmkritik – ett forum där det finns plats för konstnärlig reflektion kring filmiska berättelser – utan poängsättning!

FLM _ Det är så vi jobbar – Arbetslinjen i svensk film 2006-2010 http://bit.ly/hpjEae

Polis vanligast på film – undersköterska i verkligheten – Kulturnytt | Sveriges Radio.

Behåll filmsidorna i Sydsvenskan !

Sydsvenskan verkar ha en allvarlig plan på att inte längre recensera alla biograf premiärer.

Skrev denna kommentar – ”Om ni släpper bevakning av alla premiärer på biograf, slår ni in ytterligare en spik i nedläggningskistan ! Ni kommer aldrig att kunna prioritera kvalitet före mainstream, aldrig svensk film före senaste Disney-releasen. FIlmbolagen kommer att dra tillbaka annonserna i protest osv osv … / Thore Soneson – skribent och tidigare filmdistributör på Triangelfilm.

viaHur vill du ha filmsidorna? – Film – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Elwin och Filminstitutets framtid

Dagens diskussion i filmsverige är utan tvekan vem som skall efterträda Cissi Elwin som VD för Svenska Filminstitutet. En av de tunga namn som kommenterar med filmkulturella tankar kring detta är Nils-Petter Sundgren – filmkrönikans mästerlige krönikör (för er som minns hans svt-program).

Hans syn på filmpolitik idag är knappast optimistisk, snarare nattsvart. Han gör det med välkänd svung i pennan.

”Att få den Moderatledda svenska regeringen att ta utökat filmkulturellt ansvar blir sannolikt svårare än att förmå stenar att gråta. Såvitt jag kan förstå står vi inför en kulturpolitisk vargavinter.”

viaElwin och sortin – Kultur – Konst Litteratur Kulturartiklar | Expressen.

Elwin och Filminstitutets framtid

Dagens diskussion i filmsverige är utan tvekan vem som skall efterträda Cissi Elwin som VD för Svenska Filminstitutet. En av de tunga namn som kommenterar med filmkulturella tankar kring detta är Nils-Petter Sundgren – filmkrönikans mästerlige krönikör (för er som minns hans svt-program).

Hans syn på filmpolitik idag är knappast optimistisk, snarare nattsvart. Han gör det med välkänd svung i pennan.

”Att få den Moderatledda svenska regeringen att ta utökat filmkulturellt ansvar blir sannolikt svårare än att förmå stenar att gråta. Såvitt jag kan förstå står vi inför en kulturpolitisk vargavinter.”

viaElwin och sortin – Kultur – Konst Litteratur Kulturartiklar | Expressen.

Regissören som vill döda dina illusioner – DN.se

”Inte ens den mest älskansvärda människa kommer med någon garanti på att de alltid kommer att vara älskansvärda. Var och en av oss är kapabel till vad som helst. Allt som krävs är rätt situation.” Om man är beredd att köpa den devisen blir Hanekes filmer en fascinerande resa in i det omedvetna. Om inte, sluter de sig.
Så beskriver Kerstin Gezelius DN den österrikiske regissören Michael Hanekes filmiska credo i en essä som belyser inte bara hans beättelsers obarmhärtigt konsekventa skildring av våldets mekanismer, utan också sätter strålkastaren på den medelklass mentalitet som gjort Josef Fritzl möjlig.

Regissören som vill döda dina illusioner – DN.se

Jan Troell arbetar på ny film

Läser i Filmnyheterna att Jan Troell inte tänker lägga kameran på hyllan än. Svensk film behöver berättare som Troell, inte minst för att visa alla talanger att det finns klassiskt bildberättande som fortfarande kan vara fascinerande.
Jan Troells nya projekt har arbetsnamnet ”Domen över död man” och är tänkt att handla om tidningsredaktören Torgny Segerstedt som tydligt tog ställning mot Nazi-tyskland och nationalsocialismens ideer under andra världskriget.
Jan Troell på gång med ny film – Filmnyheterna – nyheter, analys, debatt om film och filmbranschen