Månadsarkiv: februari 2011

Om info-hastighet och live updates

De här dagarna har jag tillsammans med den fria medievärlden suttit fastklistrad i flöden från Tahirtorget – zappat mellan Al Jazeera Live och SRs flödiga rapporter. Det är samtidshistoria som utspelas på nätet – sekund för sekund.

Att ständigt vara uppkopplad och följa utvecklingen är lika uppslukande som att balansera över en brant eller följa en rafflande sekvens i en thriller – maximal uppmärksamhet krävs. Blundar du en sekund kan allt ha hänt. Twitterflöden från Kairos gator kanaliseras via Al Jazeeras och BBs direktflöden – för att nämna några – driver hela tiden förväntningar och den där känslan av att vara mitt i skeendet!

Samtidigt behövs sammanhangen och de finns parallellt, kommentarer från historiker, mediaobservatörer och politiker samlas och länkas av snabba webbredaktörer och bloggare. Att läsa Guardians webbmaterial om Egypten tar bara det en halv dag!

Info-hastigheten är uppslukande och i denna egenskap finns nätets dragningskraft – delaktighet och närvaron. Du kan sitta i Mörbylånga eller Dakar och vara mitt på Tahir-torget samtidigt. En gammal sanning fnyser någon, men  inte desto mindre viktigt att reflektera över.

Vad gör hastigheten med vår förmåga att dra egna slutsatser, blir vi allt mer beroende av uttolkare och filter eller blir vi klokare och smartare av all kunskap ? Många nät-filosofer och media-kritiker funderar och forskar över detta, många teorier växer fram.

Med det finns såklart inget rakt svar, utvecklingen sker här och nu – live. Och samtidigt som jag skriver detta berättar Mattias Berg på SRs Kulturnytt om Danny Boyles senaste film 127 timmar äventyraren Aron Ralston är alldeles ensam i hela Grand Canyon där, jag citerar – ”samtidigt som vi socialiserar allt mer, bloggar och twittrar och fnittrar dygnet runt i våra digitala nätverk, drömmer vi tydligen våta mardrömmar om den här absoluta, analoga ensamheten.”

Vi vill tydligen ha allt på en gång — helst nu !

Ta #journalistroll på allvar

I veckan som gick har journalisten Anders Mildner väckt liv i och dragit igång debatten om vilken roll journalistiken kan och skall ha i boken ”Vad väntar runt hörnet”. Hans timing att väcka frågan är strålande; i dessa flödande nättider har sociala medier visat vilken aktiv roll för vårt demokratiska och fria samhälle som Facebook och Twitter kan ha. Det folkliga upproret i Egypten och Al Jazeeras genomslag som publicister på nätet och i tv-kanalerna är bevis nog om någon skulle undra.

Det är en stor, övergripande och central fråga för framtidens medier han lyfter fram och driver med twittertaggen #journalistroll. Den handlar om en medieindustrin – om hur medierna finanseras, om vilka plattformer man publicerar på, hur de traditionella medierna inkorpererar och använder de sociala mediernas snabbhet och och engagemang i sin nyhetsbevakning.

Samtidigt som det är en stor fråga finns det akut risk för att diskussionen hamnar i två läger – traditionalisterna och nyskaparna. Till den första hör ”gammelmedierna”, papperstidningar och public service, till de nyskapande hör webb- och bloggjournalistik och nyskapande aggregerade medier som amerikanska Huffington Post.

Bloggen Same Same But Different sammanfattar diskussionen #journalistroll på ett initierat sätt och det är en bra startpunkt för den som vill fördjupa sig i vem som är vem i debatten.

På sin blogg ger mederådgivaren Paul Ronge en balanserad syn på skillnaden mellan journalistik och sociala medier skribenterna, han lyfter fram viktiga traditionella kvaliteter som nyhetsvärdering och konsekvensneutralitet som motorn i det journalistiska uppdraget och menar att sociala medierna drivs av en politisk agenda, en passion. Journalistik som titelsjuka? | Paul Ronge Media AB

I inlägget Journalister, journalistik och sociala medier lyfter frilansjournalisten Anders Thoresson fram en liknande balanserad syn på hur viktigt det är för de etablerade medierna att producera journalistik som med kvalitet och kunskap integrerar sociala medier i sitt material.

För det är inte antingen eller, det är både och vi som konsumenter och producenter av media och innehåll vill ha. Sammanhang, analys och nyhetsvärdering är begrepp som aldrig får tummas bort eller offras på nätjournalistikens och de sociala mediernas altare. Det tror jag de flesta inom journalistkåren är överens om.

För mig är en debatt om #publicservice roll i ett framtida medielandskap central. Vi får inte tappa den bredd, kompetens och kvalitete som finns i dessa oberoende medier. Och Sveriges Radio har insett detta, man gjorde under hösten 2010 en genomgripande kartläggning av det publicistiska fältet som det ser ut idag, på deras sajt finns #medieormen där man kan ta del av de visioner man har för framtiden under rubriken Journalistik 3.0.

Anders Mildner driver med sin roll som debattör och sociala medier ”apostel” viktiga frågor som alla mediearbetare måste engagera sig i. Har vi som journalister ett uppdrag att förvalta och hur ser det ut i dagens medielandskap? I detta sammanhang finns en annan diskussion, den om hur Journalistförbundet arbetar med frågor kring upphovsrätt, arbetsrätt och andra press-etiska frågor i dessa nättider. Här kunde man önska sig ett starkare förbund som driver frågor, inte agerar bromskloss som man har en tendens till idag.

För den stora frågan för mig är – hur skall framtidens medier behålla både kvalitet och snabbhet ? Både perspektiv och sammanhang och integrera rösterna från de sociala medierna i arbetet?

Många arbetar hårt med det idag och mycket görs på webben, men en varningslampa måste tändas – iPad publikationerna slukar ekonomiska resurser och exkluderar en mängd läsare. Där sätter sig de traditionella tidningshusen i Steve Jobs knä och riskerar att marginalisera sig istället för att utveckla webbpubliceringen, där finns läsare och där finns en annonspotential som missbrukas när man istället väljer Ipad vägen.


Egypten protesterar Al Jazeera Bloggar

Totalt medialt genomslag!  Varje dag, varje timme och varje minut dokumenterar Al Jazeera reportrar och webbredaktörer vad som händer i Egypten. Detta tillsammans med en ständigt uppdaterad och streamad live-videosändning, med kommentarer, analyser, bakgrunder och sammanhang har på några dagar gjort kanalen till den mest besökta källan på Internet.

Trots att amerikanska kabel-tv nät blockerat kanalen och ett – krympande – antal kritiker varnar för pro-islamiska finansiärerna bakom kanalen – Qatar Media corporation – har Al Jazeera etablerat sig genom att rapportera nyheter. Utan att ha kunskaper om vem som är vem på deras engelska redaktion hör jag och ser jag hur de behärskar klassisk journalistik nyhetsbevakning.

Att de citeras som trovärdiga källor i alla etablerade nyhetsmedia – BBC, CNN osv – är väl ett bevis på deras oberoende. Att Al Jazeera skulle skapa en media revolution med sin bevakning är överord, men med sin bevakning av egyptiska nutidsdramat visar de att de behärskar nätets alla mediaverktyg. Fullt ut. Och live.

Live blog Feb 3 – Egypt protests | Al Jazeera Blogs.

Kriget mot kulturjournalistiken – en påminnelse

I dessa dagar när rubriker och medierna fylls av Egypten och de eskalerande revolterna i arabländerna, försvinner en del frågor långt från agendan. Som den om kulturjournalistiken som startade med ministerns fadäs att knäppa kulturskribenter på näsan för att vara ”obegripliga” och skriva så sponsorerna flyr kulturen.

Lena Adelsohn Liljeroth har med alla medel försökt mildra sin kritik, men faktum kvarstår – det var ett rejält misstag att koppla samman kultursponsring och kritiker. Om man vill ha fogliga kritiker alltså. Resultatet blev motsatsen, många såg utspelet som ett bevis på den ekonomisering av kulturpolitiken som de nya moderaterna driver. För som Anna Hellgren skriver i den här krönikan –

”Inte heller den som minns kulturministerns tidigare ambitioner att avgöra vad som är konst – eller hennes sakkunniges utspel om att Svenska Filminstitutet är otacksamma bidragstagare, eller varför inte de evinnerliga utspelen om att kulturarbetare måste bli entreprenörer, eller den moderata domen över Fria teatern i Högdalens bristande lokalförankring, privatiseringen av bibliotek, och så vidare – borde heller bli chockerad.”

Moderaterna går i spetsen för ett pågående kulturkrig där vapnet heter minskade långsiktiga statliga och kommunala bidrag till förmån för kortsiktiga näringslivsstöd och stipendier. Artikeln i Dagens Arena är en nyttig påminnelse om den för dagen regerande kultursynen  !

Kulturkrig – Dagens Arena.