Månadsarkiv: november 2008

MIXFILM till alla GRATIS!

Alla resonemang om alternativa sätt att visa kvalitetsfilm verkar landa i för eller emot fildelning och nedladdning. Vad det egentligen borde handla om för alla aktiva i Film-Sverige är det Martin Jern pekar på i sin krönika – Varför gratis? – på SFIs sajt Filmnyheterna.

Hur kan man använda nätet och olika intresse communities för att skapa ett buzz och intresse för sin konstnärliga produkt ? Martin Jern som arbetar i produktionskollektivet Dansk Skalle och gjort ”Fjorton suger” föreslår bland annat en mixfilm tape, efter den klassiska modellen blandband som musikfans hemmabränner och ger till kompisar. Mun mot mun marknadsföring.
Mixfilm är en strålande idé tycker jag, SFI skulle kunna skapa en sajt där man streamar svensk kvalitetsfilm, en gratis filmfestival på nätet. Bjud på scener ur filmerna, var generös och skapa intresse! Ideerna och möjligheterna är många – men samtidigt får vi inte glömma den speciella upplevelse det är att stiga in i biografen och bli uppslukad av en visuell berättelse.
Film ÄR inte alltid bäst på bio, men en kvalitetsbiograf ÄR fortfarande bästa stället att se film.

Rädda VOLVO med grön teknik!

Ibland dyker nya perspektiv upp, nya men samtidigt så självklara. På tidningen ETCs webbsida skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson ett inlägg som kombinerar ekonomi och miljö – ”Industrin måste ställa om till grön produktion. För klimatets skull, för de anställdas skull.”
Hans inlägg sätter de stödmiljarder bilindustrin kräver av stater världen över i sitt rätta sammanhang. Varför satsa miljarder i en dödsdömd produktion när vi borde satsa på alternativa bränslekällor och energiproduktion! Om man skall ge stöd av offentliga medel åt privata storägare så Ställ motkrav!

JA TILL IPRED…

…så heter en allt mer växande grupp på FACEBOOK. Allt fler aktiva konstnärliga utövarna i Sverige har tydligt bestämt sig – det är dags att visa var man står. Att det kan bli ett lagbrott att dela upphovsrättsskyddade filer.

Samtidigt pekar många på riskerna med IPRED lagen, att de aktiva fildelarna kommer att hitta nya vägar att dölja sina IP nummer, att det blir svårare att spåra grova brott som spridning av barnpornografi, en som varnat för det är Per-Erik Åström, tidigare anställd på Rädda Barnen. Detta problem löser man inte med lagstiftning, det är de flesta aktiva sociala nätverkare överens om.
Personligen ser jag enorma fördelar med nätet som jag inte vill vara utan: en av dem är ”den långa svansen” eller The Long Tail begreppet som skapats av The Wireds chefredaktör Chris Anderson, alltså den globala legala nätmarknad som växt fram där det går att beställa mängder av film, musik och litteratur som inte plockas upp eller distribueras av de officiella, traditionella förlagen.

Detta är en kulturell revolution som ingen vill stänga av, men fortsätter nedladdningen att öka finns risk för att denna marknad hotas eller begränsas av lagar och regler. Och det skulle vara ett bakslag av stora mått.

Moteld mot KULTURliberalerna

Alltfler kulturarbetare stiger fram och pekar på vilken utarmning av vårt kulturliv vi riskerar i framtiden – om arbetet med att marknadsanpassa kulturvärden fortsätter i samma takt som hittills. Stockholms kulturborgarråd är kanske den mest framträdande i denna offensiv från liberalt håll där publiktillströmningen premieras med extra skattepengar.
Senaste starka inläggen i debatten har kommit från scenkonsten, från Skuggutredningen som leverarat en mängs stoff och potentiell tändvätska. En del av dessa tankar ventileras i P1s Snittet ”Teatern – vad är den bra för och vad får den kosta?” som går att lyssna på som poddradio. Unga Klaras ledare Susanne Osten, Elverkets Stellan Larsson och Göteborgs stadsteaters konstnärliga ledare Anna Takanen levererar alla genomtänkta, intelligenta och brännbara argument FÖR statligt stöd till konstnärlig kvalitet.
Det enda problemet är att deras röster inte kommer fram i det oftast populistiska mediemyllret som handlar om kortsiktiga ekonomiska medel, om nedskärninagr och sponsring. Lyssna på de 30 minuterna i Snittet !

Ett land som inte satsar på sina kreativa kulturskapare är ett döende land.

Den alternativa kulturutredningen – Skuggutredningen – har precis gått i mål och presenterat ideer, tankar, åsikter och konkreta förslag kring hur Sverige skall vara ett kulturland att räkna med. I framtiden också.

Det finns mycket att tycka och tänka kring detta, många har mycket goda ideer. Men höj för ett ögonblick perspektivet från bidragsdiskussioner och läs detta inlägg som lyfter fram kulturens centrala roll.

”Strindberg som arbetsskapare.”
av Gunilla Palmstierna Weiss

Utdrag ur ett balkongtal till Strindbergsfestivalen 25.08.1996 Därför är August Strindberg exemplet och utgångspunkten för mina tankar.

1. Författaren, dramatikern, konstnären, fotografen, uppfinnaren, provokatören August Strindberg har genom sin kreativitet skapat fler arbeten åt människor än flera av våra industrier såsom ASEA eller Volvo sammanlagt.

Bl.a Förlag, från chefen till den anställde på expiditionen, lektörer, agenter, översättare, regissörer, skådespelare, avhandlingar, fotoböcker, pappersindustri, auktionsverk mm mm. Fröken Julie är en av de mest spelade pjäserna i världen. (Vid sidan om en stor teater som Dramaten har 72 yrken, samtliga är skattebetalare.)

2. Man måste vända på det hela.
När den kreativa står och skrapar på foten för att få ett litet bidrag från kulturdepartement och kulturministrar eller nyckfulla sponsorer. Så är det i verkligheten såväl kulturministrar som dess departement som är beroende av att det finns kreativa och skapande kulturmänniskor. Det är den kreative, den skapande som är deras verkliga arbetsgivare. Utan dem har ett kulturdepartement inget berättigande.

3. När landet skall representeras så är det nästan alltid utan undantag med kultur, teater, dans musik mm.

4. Att inte satsa på de ännu inte kända, är att skuffa undan avantgardet eller kanske en framtida klassiker. Hur många framtida Augustar ska man snöpa i sin linda. I en demokrati stöder man även det smala det udda, för det är ofta där spjutspetsen finns.

5. När någon säger att jag betalar inte skatt för jag går aldrig på teater.
I ett demokratiskt land betalar vi gemensamt skatt för dagis, vård, skola, kultur mm. om man inte längre behöver dagis så ingår det ändå i min förpliktelse att bidra. Att inte använda sig av kulturutbudet är var och ens egna val.

Att sluta satsa på kultur, på kreativitet är lika med att sluta satsa på framsteg och forskning. Ett land som inte satsar på sina kreativa kulturskapare är ett döende land.
Gunilla Palmstierna – Weiss”

Reflektion är vidarebefodrad i sin helhet så som den publicerats på Skuggutredningens hemsida. Där finns många fler tänkvärda och bitvis omtumlande klartänkta inlägg som om de skulle lyftas fram kan göra kulturpolitiken till ett sant innovativt fält! Läs gärna på!

IPRED lagen kritiseras av forskare

Kampen för eller emot den nya hårdare lagen om upphovsrättsintrång på nätet är i full gång i bloggar, riksdag och på skivbolagskontor. Forskare varnar för riskerna med en sådan lag.
Engagemanget i debatten om fildelning kontra lagförslaget IPRED fortsätter. Denna DN artikel – Forskare kritiska till hårdare fildelningslag – innehåller tänkvärda fakta från medieforskare med Roger Wallis i spetsen. Informera er!

Konstruktiv syn på fildelning


Fildelningsdebatten har kommit in i en ny, konstruktiv fas. Som Jason Timbuktu Diakité skriver i sitt inlägg på bloggsajten NewsmillVi artister tjänar inte på att hetsa mot fildelarna – måste skivbolag, artister och konstnärliga utövare hitta nya former för att få ersättning på nätet.
Att jaga enskilda fildelare och straffbelägga dem är att skjuta bredvid målet.
Att ironisera och sprida invektiv i bloggosfären mot artister som vill ha ersättning för sitt arbete är att skjuta sig själv i foten.

Det finns konstruktiva ideer och projekt därute som skapar alternativ till ”exemplar” försäljningen, Spotify är ett exempel. Fler kommer säkert med den allt större integrationen mellan olika tekniska plattformer, mobiler, laptops och digitala mediecentraler i allas hem.